Stefans blogg

Stefans blogg

Att sätta nya perspektiv på samhällsdebatten

Högerns politik bygger på dogmer och de blundar för all evidensbaserad forskning som numera finns för hur ett samhälle bör fungera. Nu när vi till exempel vet att det är bäst för ett samhälle med låga inkomstskillnader så låt oss då skapa ett sådant samhälle. Och som den ingenjör jag är så brinner jag ju för att vi ska skapa nyttigheter istället för att mäta allt i pengar.
Bloggen vill utifrån evidensbaserad forskning och respekt för demokratiska värden sätta nya perspektiv på samhällsdebatten men också hjälpa till att avslöja all den systematiska vilseledning som högern idag tyvärr ägnar sig åt.
Samt påverka vänstern att börja ta den ideologiska kampen för ett mer empatiskt och demokratiskt samhälle.
Mina favoriter bland politiker är Winston Churchill, Gunnar Sträng och Olof Palme.

Jag har ett kristet hopp. Inte för att det ser ut på samma självsäkra sätt som i min ungdom. Har man blivit lite äldre och hunnit bli något luttrad av livet så är inte så mycket självklart längre. Men en del saker lever kvar, som det här med att vi ska bry oss om våra medmänniskor och tala sanning, alltså såsom fakta dikterar.

Vill du kunna kommentera hör av dig på email så kontaktar jag dig.

Om Sverigedemokraterna

PolitikPosted by Stefan Sigfried Sat, May 17, 2014 02:27:57

"Att försöka tysta en man är att hylla honom, för det är ett erkännande att hans argument är både omöjliga att bemöta och omöjliga att ignorera." John "Birdman" Bryant

Det är väl få som kunnat undgå rabaldret då Jimmie Åkesson försökt hålla valtal på olika ställen i Sverige och för deras affischer i T-banan samt deras utskick av valmaterial med texten ”Samhällsinformation” på framsidan. Det kan finnas mer, jag följer inte allt.

Jag brukar säga att det finns tre nivåer av reklam, positiv reklam (bäst!), negativ reklam och tystnad. Det är tystnad som är sämst så på sätt och viss får vi väl gratulera SD till en effektiv valkampanj.

Sättet som vänstern tar "debatten" med SD är mycket bekymmersam. Det tafatta sätt som vänstern försvarar det på är rent ut sagt deprimerande som i artikeln Sluta moralisera över rasismprotesterna av Irene Wennemo. Har man helt glömt bort vad demokrati är? Vad som ger demokrati mening och värde? Winston Churchills ord känns långt borta:

"Alla är för yttrandefrihet. Knappt en dag passerar utan att den prisas till skyarna, men en del personers uppfattning om den är att de är fria att säga vad de vill, men om någon annan säger någonting tillbaka, är det en skandal."

Inom vänstern verkar man nöjd med att "debatt" blivit ungefär som färgvalet på T-Forden. När T-Forden kom så kunde man få den i vilken färg som helst, bara man valde svart.

Det sätt som vänstern behandlar Sverigedemokraterna på för tankarna till hur nazisterna raserade demokratin i Tyskland. Genom skrik, hot, bråk stoppar man en politisk diskussion. Vad demokratin istället behöver är ju en vass debatt! Det här är ett tecken på hur den moderna vänstern blivit totalt oförmögen att föra en ideologisk debatt. Både intresse och förmåga att föra en ideologisk debatt saknas helt.

Jag tycker vänstern skulle först begrunda vad Noam Chomsky sa "Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vi föraktar, tror vi inte på det alls."

Sedan borde vänstern undra över varför det inte finns någon där som kan föra en ideologisk debatt. Ja, man förstår nästan att man där inte ens fattat att man tappat denna förmåga. Om du undrar vad jag menar föreslår jag att du lyssnar på Olof Palmes tal i början av filmen Godheten. Ett sådant tal! En film som är väl värd att ses (Finns på youtube). Visst vi kan inte kräva att vänstern idag ska nå sådana höjder som Olof Palme, men man kunde väl i alla fall försöka?

Men om vi nu skulle försöka föra lite ideologisk debatt kontra Sverigedemokraterna. Hur skulle det kunna låta? Låt oss titta på några av de påståenden som SD gör, inte naturligtvis för att jag kan närma mig de höjder Olof Palme så lätt nådde till, men jag kan i alla fall göra mer än att skrika, bua och hota. Låt oss alltså försöka återgå till sann demokratisk debatt: "Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det." lär Voltaire ha sagt. [Enlig flera källor var det dock Evelyn Beatrice Hall som sa det.]

I det här blogginlägget tänkte jag ta upp SD:s jobbpolitik som den beskrivs på deras hemsida. Där står det:

Vi saknar de ideologiska låsningar som finns hos socialistiska och borgerliga partier.” Ja, det är ju lätt att säga. Men det vi borde lärt av Reinfeldts taktik, att säga något och sedan vara något annat, är ju att försöka hitta det konkreta innehållet, backar det upp det man säger? SD säger också att ”Sverige behöver fler riktiga jobb.” och "Lönsamt att arbeta och riktiga jobb istället för vuxendagis."

Lönsamt? Är det höga löner (typisk vänsteråsikt) eller sänkta skatter (typisk högeråsikt) Läser man vidare ser man att det är högeridéen som gäller: "Ett femte jobbskatteavdrag, Socialavgiftsavdrag, Lärlingsjobb som ny anställningsform med helt avskaffad arbetsgivaravgift"

Och nu är det faktiskt så att alla partier naturligtvis vill skapa riktiga jobb. Det som skiljer är hur detta ska gå till och vad som menas med riktiga jobb. För hur skulle något parti inte vilja skapa riktiga jobb?

Alliansen var här väldigt självsäkra när de kom till makten och trodde de skulle kunna skapa riktiga jobb genom marknaden, sänkta skatter och genom att sätta piskan på människor. Vi vet nu hur det gick.

Sverigedemokraterna säger ”I vårt Sverige är det lätt och billigt att anställa.” Det är en slogan som kan vinna en del röster hos utslitna småföretagare som dignar under onödigt stora regelverk. Men de flesta väljare är inte småföretagare utan vill ha bra löner och trygga utvecklande jobb. Undersökningar visar faktiskt att låga skatter inte har högst prioritet ens hos företagare!

Och vad är det för slags jobb? Talar vi om ”sysselsättning” med låg löner? Typ fas3? Eller inser vi att värdet för samhället i ett jobb är direkt relaterat till i vad mån jobbet skapar något nyttigt? Ett arbete måste skapa något - produkter och tjänster som är attraktiva - och desto högre värde dessa har desto bättre är det. Och detta är dynamiskt, de produkter och tjänster som dög igår duger inte säkert imorgon. Detta är en komplex process som kräver stöd av ett välutvecklat samhälle. Det klassisk socialdemokrati tidigt insåg var att det är mycket svårt att skapa riktiga jobb och att staten därför ofta måste gå in för att lägga en grund så att jobben kan komma. Eller med chefekonom (världsekonomiskt forum, WEF) Augusto Lopez-Claros ord:

Om höga skatter skapar resurser som sedan används till att leverera utbildning i världsklass, effektiva sociala trygghetssystem och en högt motiverad och kunnig arbetskraft, då blir konkurrenskraften stärkt, inte underminerad.

Nästa problem med billiga jobb är den insikt som är fast förankrad inom vänstern om att det finns en god och en dålig cirkel vi kan hamna i. Alltså, krav på höga löner gör att lågbetalda jobb försvinner och ersätts av högbetalda jobb. Men är jobben dåligt betalda så blir det som en vän sa till mig, ”När människan blir den billigaste roboten så upphör viljan att rationalisera.” Det finns en annan risk också med dåliga anställningsvillkor. Visserligen gör de det lättare att anställa men det leder till osäkra arbeten där arbetare inte vågar ställa krav. Och vågar arbetare inte säga ifrån när det finns fel så kommer företaget att fungera sämre på sikt. Det blir som en god eller en dålig cirkel. Högre löner tvingar fram nya jobb med mer av High-Tech som kan ge ännu högre löner och så vidare. Lägre löner leder till en stagnation som sedan gör det ännu svårare att ge bra löner som i sin tur ger krav på ännu sämre villkor i arbetslivet för att folk ska kunna få ”arbete.”

Och ser vi på värdet för den enskilde i ett jobb så är det ju direkt relaterat till hur det utvecklar den anställde, ger trygghet och möjlighet till meningsfull sysselsättning - förutom en bra lön så man kan leva med bra standard. Även detta är ju klassiska vänster insikter, och avsaknaden av dessa insikter ger per default klassiska högervärderingar. Inom högern ser man inte dessa behov hos de enskilda. Där får jobb gärna vara en slags uppfostrande sysselsättning där man ska slita i sitt anletes svett till en låg lön. Och det finns inget krav som hos typiska socialdemokratiska arbetssatsningar att det ska skapas nyttiga saker. Det var ju därför alliansen skapade fas 3 jobben. Meningslösa lågabetalda jobb är OK för högern för de ser en poäng i att människor tvingas jobba - även om människor inte orkar arbeta.

SD stödde visserligen de rödgrönas initiativ för att stoppa anvisningar till fas 3. Men det räcker inte med det för kärnvärdena ovan, dessa djupa insikter, har så mycket större tyngd. SD ligger på skalan om jobbets innehåll långt högerut, vad de än tycker att de gör. Det är mycket möjligt att SD är ärliga i sin tro på vad de säger, men det ändrar inte på fakta.

Alltså om vi anser att ett jobb är ett riktigt jobb när:

1) det skapar goda värden och
2) driver fram rationaliseringar pga höga löner som också
3) ger möjligheter till höga skatter som sedan
4) kan användas för att skapa nödvändiga samhällsstrukturer, samt
5) arbetaren känner trygghet & mening i arbetet och har möjlighet till utveckling & inflytande

då ligger man till vänster på skalan. Men om man anser att jobb ska vara billiga så lär man ligga långt högerut oavsett om man vill medge det eller inte.

Visst man skulle kunna tänka sig att SD nyanserade sig och anslöt sig till klassiska socialdemokratiska tankar för stora företag men menade att för småföretag som den lokala restaurangen, frisören och så vidare så behövs andra regler som gör det lättare för just dessa kategorier. Klassisk socialdemokrati har varit suveräna på att samarbeta med stora företag - där de flesta jobben funnits - men dåliga på att möta småföretagens behov. Men jag hittar inga spår på att SD är på väg att nyansera sig.

Och för den delen, inga spår på att vänstern börjat vakna upp och börjat förstå att det krävs en ideologisk debatt snarare än känslomässiga aktioner där man skriker, buar och hotar SD. Sådant kan säkert ge en härlig känslomässig kick som stärker den egna gruppkänslan, men det övertygar ingen annan om det rätta i det man gör.

Så den stora förloraren i detta är inte SD. De kan snarare få sympatier. Och en vänster som aldrig tog en riktig ideologisk debatt med Reinfeldt visar återigen sin totala oförmåga till en intelligent ideologisk debatt och förlorar därför i trovärdighet.

Men vänstern är inte den stora förloraren. Den stora förloraren är demokratin.

















Därför kan Obama förlora.

PolitikPosted by Stefan Sigfried Wed, October 24, 2012 00:57:56

Mitt Romney har knappat in ”Dött lopp inför sista debatten.”

Men vad man då kanske inte tänker på är att det finns en rörelse här mot ökat stöd för Mitt Romney och varför skulle det vända? Det som ger seger idag är inte sakpolitiken utan hur man kan hantera media och republikanerna i USA har mycket mer pengar och är mycket mer villiga att gå till excesser i vad de säger än demokraterna. Ja, de ser det som så viktigt att vinna att rena lögner och ryktesspridningar ses som OK som här där det framkommer att man lurar folk att Obama är muslim.

Högern tolkar och ser allt det de säger och gör ur ett enda fokus – kan det här öka våra chanser att vinna?

Så är det inte för oss. När Obama tex tog ställning för de homosexuella så gjorde han det inte för att vinna röster utan för att han ansåg att det var rätt. Han ställer sig upp och slåss för sina ideal, det han tror på, likt en riddare med glänsande rustning på en vit ståtlig springare.

Vi inom vänstern förstår inte passionen som driver högern. Hur övertygade de är om att deras endimensionella syn på samhället är det som är det rätta. För högern är helt enkelt det här att de vinner det moraliskt rätta eftersom de ser en åsikt – sin – som den rätta. Detta är en av de grundläggande skillnaderna i våra djupare liggande värderingar mellan höger och vänster enligt professor George Lakoff som forskat mycket kring det här.

Vänstern å sin sidan ofta en betydligt bredare syn på det – alla ska med. Desto fler åsikter desto bättre, som ett blomfält med många blommor. Och det är ju vackert men en följdeffekt av det blir att då får ingen av de här blommorna niga så mycket mer än de andra.

Kommer det då fram viktig forskning som när professor George Lakoff i sin bok Moral politics ger oss en god modell för att förstå både oss själva och högern så blir det bara en blomma bland många. Vi förstår helt enkelt inte hur enormt viktig den är eftersom vi med den kan avkoda högen och förstå hur vi ska bemöta dom mycket bättre.

Eller när boken Jämlikhetsanden kom och bevisar att det traditionella socialdemokratiska sättet att bygga ett samhälle så att vi får lägre inkomstskillnader är det som ger ett bäst fungerande samhälle – ja då tar inte alla den genast till sina hjärtan och använder den maximalt för att hejda högern.

Eller som när Tony Judt i sin insiktsfulla bok Illa far landet visar på varför det socialdemokratiska sättet att bygga ett land trots allt är det som ger vanliga medelsvenssons det bästa livet; Få läser Illa far landet och förstår hur viktig den är helt enkelt för att alla blommor är ju lika viktiga så varför då någon uppståndelse kring den boken?

Högern här är i sin grund helt olika. De tror på individen och individens betydelse för att forma framtiden – eller för att bygga och sköta ett företag. Se bara här hur starka reaktionerna blir efter att Obama indikerat att en man inte ensam kan bygga ett företag utan att det faktiskt måste finnas andra också.

Det blir då naturligt för högern att ta till sig kunskap som kan hjälpa dom att vinna medan vi spiller bort tiden i ett slags Don Quijote kamp.

Tyvärr visar historien att det är just individer som kan vända något till seger. Hade England kunnat segra utan Winston Churchill? De som tror det har inte läst något om detta. Tror någon att moderaterna hade stormat fram som de gör utan Reinfeldt – om Bo Lundgren suttit kvar? De som tror det är naiva. Och detta är bara några få exempel från nutiden.

Så lägger vi ihop alla faktorer, rörelsen är mot att Mitt Romneys väljarstöd ökar, högens överlägsna förmåga inom media, högerns vilja att göra vadsomhelst som ökar deras chanser att vinna – inklusive att ljuga - och vänsterns fokusering på sakpolitiken istället för att vinna mm så verkar en seger för Mitt Romney inte otrolig alls.

Se även Obama och vi

Och mer finns naturligtvis i min bok om de här olika värdegrunderna mm.

Kan (S) vinna utan att förstå sin ideologi?

PolitikPosted by Stefan Sigfried Fri, October 19, 2012 00:14:48

Kan socialdemokratin vinna val utan en exakt förståelse för sin ideologi - vad som skiljer vänster och högern åt?

Olof Palme och Tage Erlander skulle svarat nej på den frågan. Så här skrev till exempel Tage Erlander:

. . . att för en rörelse som socialdemokratin. Som vill omdana samhället, är sambandet mellan ideologi och praktisk politik så starkt, att en vilsenhet inom ideologin försvagar partiets möjligheter att fungera som den drivande kraften i samhällsutvecklingen.” [Tage Erlanders memoarer. Del 1901-1939, sid 19]

Anledningen till frågan är ett email jag fick nyligen från en av kandidaterna som kongressombud till partikongressen 2013. Kandidaten skrev bland annat:

Kan man inordna dessa i en höger och vänsterskala, som under Franska revolutionen (som gett upphov till höger och vänsterskalan)? Då var högra sidan konservativ och den vänstra radikal. Vad betyder sådana begrepp idag?

Finns inte vänster-högerskalan längre?

Men om vi läser tex professor George Lakoffs bok Moral Politics så framgår det att det även idag finns två helt olika sätt att se på hur samhället bör byggas – alltså två olika ideologier.

Det fungerar så här: Det finns olika saker som är viktiga för oss. Dessa saker är faktiskt i stort desamma bland alla människor. Skillnaden i synsätt på hur samhället ska se ut uppkommer när vi sedan tenderar att prioritera olika mellan dessa.

Ett närliggande exempel för Stockholmare skulle kunna vara den heta debatten om de nya automatiska spärrarnas vara eller inte var i T-banan. (De som har klämt en massa människor och leder till andra problem.)

Här kan vi hitta två olika saker, värderingar som figurerar i bakgrunden:

- Det är viktigt att alla betalar för sig – gör rätt för sig.

- Det är viktigt att människor inte skadas.

Enligt professor George Lakoffs forskning så tenderar de som kallar sig för högern att prioritera individens eget ansvar högt. Bland annat är följande högt eller mycket högt prioriterat:

1) Att alla gör rätt för sig.

2) Att vi ska klara av sådant här som att gå igenom en spärr – vi ska kunna stå på egna ben.

Medan vi som brukar hamna inom ”vänstern” tenderar att se mer till kringliggande orsaker. Alltså att individen fungerar i en komplex verklighet där systemet kring henne måste hjälpa individen. Fokus blir då att systemet kring människan måste fungera bra - mer än att vi ska klara av allt själva. Och då kommer den andra aspekten mer i förgrunden - att människor inte skadas.

Slutresultatet blir då att för oss inom vänstern blir inte spärrarna lika viktiga för oss utan människors säkerhet blir det som tar över.

Med den modell som bland annat professor George Lakoff hjälpt till att forska fram får vi alltså en modell som vi kan använda som en nyckel för att förstå varför högern vill och gör som de vill.

Men vi får också en klar bekräftelse på att vänster-höger skalan visst kan tillämpas idag och faktiskt mycket mer exakt än tidigare eftersom vi nu har forskning som beskriver det här väldigt bra.

Och varför skulle inte vänster-höger skalan finnas idag? Människan är densamma för vi har ju samma gener idag och därför har vi i grunden precis samma behov av trygghet och av fungerande sociala relationer. Och detta utgör kärnan i de två olika synsätten.

Se gärna även mitt anförande om folkhemmet.

Vill du läsa mer om teorin och få fler exempel som bland annat professor George Lakoffs forskat fram så finns de väl beskrivna i hans bok Moral Politics. Min egen bok tar också upp mycket av det han säger: Att återta Socialdemokratins hjärta.

Den stora kommande revolutionen - som ingen pratar om

PolitikPosted by Stefan Sigfried Mon, October 08, 2012 20:35:43

Det slog mig igen när jag stötte på ett inslag hur lite vi är medvetna om de stora trenderna som kommer att gripa in våra liv de närmaste decennierna. En framtidsguru som pratar om hur datorer kan komma att köra våra bilar säkrare än vi gör.

Vad få förstår är att vi är bara i början på datorrevolutionen. Nästa steg bli att den ger oss robotrevolutionen. De flesta av oss är väl medvetna om att robotar tar över i fabrikerna.

Men detta är ingenting jämfört med när robotarna börjar lämna fabrikerna.Då har du en robot som kan jobba 24 timmar sju dagar i veckan 365 dagar om året utan fika eller rökpaus eller kisspaus. Och de kräver inga löner och är inte med i facket. De kommer att ersätta alla enklare jobb som kan beskrivas klart och logiskt. Vi har redan hört om hur man i Japan försöker få fram robotar för sjukvård men detta är bara kuriosa. Den stora förändringen blir när människan äntligen kan befrias från allt enkelt manuellt arbete, städjobb, lagerjobb, att vända hamburgare, transportjobb eller vad det nu är.

Men vad ska folk jobba med då frågar säkert många. Men varför ska människan jobba mer än nödvändigt? Är det inte viktigare att hon får tid att vara människa? Vad är det för fint med att människan ska slitas ut i hårda manuella jobb? Ja, det är ju fint om människan ska härdas så hon – de som överlever – kan lära sig stå på egna ben. Men varför tänka som Reinfeldt & Co.

Varför inte istället satsa på ett humant samhälle där vi hinner med varandra? Alltså det som var socialismens dröm om människans frigörelse till att få vara människa. och att hinna med att upptäcka sig själv, bygga relationer till andra människor och skapa nyttigheter i en lugn takt som inte sliter ut henne.

Robotiseringen skulle alltså kunna vara goda nyheter för oss. Kan vi ha robotar som bygger våra produkter så kan de ju lika gärna stå här i Sverige och vi skulle se rubriker om att att lågavlönade sliter ihjäl sig i andra länder som här.

Men av vad vi kan se idag kommer det att gå åt det andra hållet. De smarta inom högern har redan visat att de kan styra oss och köpa över de socialister som kanske kunde blivit våra kämpar. Högern har redan vunnit två val i Sverige trots en katastrofal politik som drabbat många hårt. Och i USA har Obama visat sig vara inkompetent att bemöta den giriga tokhögern.

Obama är osynlig. Och han uppför sig på pricken som vänstern i Sverige:

Han har undvikit skarpa frågor från medierna och har omgett sig med rådgivare som är ja-sägare och ryggdunkare. . . .

Obama är en president som sitter instängd i en bubbla, det vill säga skyddas från att konfronteras med verkligheten.

Och trots att högens sätt att bygga ett samhälle bevisligen inte är vetenskapligt - . Se tex boken Jämlikhetsanden eller varför inte min bok – så går de framåt. Och trots att de misslyckats med sina nyliberala experiment, vare sig tåg, apotek eller annat fungera bättre eller billigare så känns deras seger trolig. Helt enkelt för att de vill vinna och vi vill mest prata.

Så det lutar till att det kommer att gå en annan väg eftersom sossarna kastat in handsken och vanliga dödliga sossar är oförmögna att förstå att vi måste ta kampen, att allt prat om sakpolitik måste ses genom denna enda sak, vi måste vinna.

Så vi kommer att få se ett nytt klassamhälle växa fram. På toppen högt över alla andra dödliga kommer de enormt rika som genom sin rikedom – att de äger produktionsfaciliteterna som industrier och robotar - att vara våra härskare och bortom all lag, de kommer att vara lagen tack vare sin kunskap om hur de ska styra (läs manipulera oss). Kvar blir de alltså vid makten genom sin helt överlägsna förmåga att styra oss. Tage Erlanders ord kommer att klinga klart och sant ”där penningstarka grupper kan dirigera väljarna med hjälp av de moderna masskommunikationsmedlens oerhörda möjligheter” men ändå ses som naiva ord för de omfattade aldrig den kraft och totalitet med vilket detta kommer att ske.

Detta kommer att ske med en enorm effektivitet för det har blivit mycket mer genomtänkt tack vare enorma satsningar på att förstå hur vi naiva människor fungerar, hur lätt det är att manipulera oss,

För att vi inte vill förstå att vi blir manipulerade. Vi vill inte ens diskutera det.

Och vi är oförmögna att förändra oss. En sosse snackar sakpolitik, inget annat.

Och tack vare all ny teknik som gett alla nya möjligheter för att övervaka oss effektivt och alla lagar som stiftats just för att bereda vägen för detta.

Under dessa superrika men på en hyfsad nivå kommer de finnas som tjänar de superrika. Antingen i ren Herrskaps & tjänstefolks anda som deras tjänare och betjänter eller genom sin kunskap om hur man sköter övervakningen av resten av folket och får industrierna att fungera. Och så har vi en annan elit, de som genom sin kreativa förmåga att åstadkomma musik, uppfinningar och så vidare tolereras och tillåts leva på en nivå högt över det stora skrämda proletariatet men naturligtvis långt under eliten som äger oss.

Och underst har vi proletariatet där de flesta av oss kommer att finnas, helt utan makt.

Se även kapitlet ”Det super-rationaliserade samhälleti min bok.

Obama och vi

PolitikPosted by Stefan Sigfried Sun, October 07, 2012 18:28:00

Jag tror svaret på Obamas dåliga insats kan sökas djupare än vad Peter Wolodarskis gör i sin krönika ”Kvällen då Obama gav tokhögern en chans". Det handlar kanske inte om trötthet eller om att han vara dåligt förberedd.

Jag tror att Obama ville vara kompis medan Romney ville slåss.

Vi inom vänstern vill att vi alla ska vara kompisar. Du är bra och jag är bra. Mysigt.

När jag ville ha med Carin Jämtins kommentar ”De ljuger om Förbifarten, de ljuger om spårvagnarna och om flera andra saker på sina affischer. De ljuger om allt utom rut. Det vill vi avskaffa. Men i övrigt ljuger de” Apropå moderaternas valaffischer 2010 i en artikel så blev det blankt nej med förklaringen ”Vi ska inte dissa moderaterna utan tala om på vilket sätt vår politik är bättre.”

Varför? Den forskning som bla professor George Lakoff gjort visar att väljare tenderar att antingen utgå från gruppens eller individens perspektiv. Alltså om det gemensamma eller att vi ska stå på egna ben ska vara det som lägger grunden när vi bygger ett samhälle.

Om två personer då går in i en diskussion och den ena har gemensamhetens perspektiv och den andra utgår från att det minsann gäller att stå på sina egna ben? Ja, då blir det ju så att den ena vill vara kompis – ge och ta, du och jag, tillsammans – och den andra vill slåss.

För är det inte så det är? Vi inom vänstern vill att alla ska vara med som Mona Sahlin sa och vi värjer oss mot tanken på att vi är olika slags grupper. Men högern verkar inte ha någon svårighet att dela in oss i olika grupper som skiljer sig väsentligt åt. Ta hur Romney gör med amerikanska folket som delas in i två grupper: de som bidrar till landets välmående och de som latar sig – de senare i en videoinspelning till och med definierade till 47 procent.

Men för oss inom vänstern kan vi helt inte fatta att när vi sträcker fram vår hand med inbjudan till samarbete så ser högern detta bara som en chans att utnyttja oss för att öka sina chanser att vinna.

Obama ser alltså helt enkelt annorlunda på debatten. För honom vinner han debatten om det blir ett slags kamratskap där vi tillsammans som vänner i en objektiv och inkluderande debatt kommer fram till intressanta slutsatser. Obama tycker han har vunnit om vi är kompisar efter diskussionen. För Romney handlar det om att vinna och då måste man vara aktiv och avancera, leta blottor i fiendens försvar och maximalt utnyttja detta.

Och detta är inget fenomen som är begränsat till USA. I min lokaltidning Mitt i Kista 2/10-2012 berättas att socialsekreterare inte har pengar så de kan följa lagen. Kommentaren från (S) var att det är konstigt och ”förstår han (Bo Sundin) inte allvaret. . . ” Man låter högerns samhällsomvandling ske utan större protest. Istället blir det en blyg undring.

Och det är ju inget nytt, denna undrande inställning. I min bok tar jag upp flera sådana här undringar i kapitlet ”Vaffö gö di på detta viset?”. Här är ett smakprov:

I partiledardebatten i Agenda den 7 oktober 2007 sa Mona Sahlin till Reinfeldt:

Jag kan hålla med dig om det du sa i början. Det finns inget som är så viktigt för att bygga ett samhälle starkt och rättvist som att människor har arbete. Och det finns ingen uppgift som är så viktig för samhället och staten som försöka bidra till och hjälpa människor till det. Och då är frågan varför skiljer då analysen så oerhört mycket mellan dig och mig?

Problematiken för oss inom vänstern blir då att historien tyvärr visar att det är just genom att vara aktiv och avancera, leta blottor i fiendens försvar och maximalt utnyttja detta som man faktiskt vinner.

Kan vi inte lära oss slåss för att vinna kommer vi att förlora igen. Tyvärr sitter detta hårt hos oss. När jag påpekade för en som är med i vår email lista att vi inte lär vinna nästa val på att prata om kulturpolitik. Ja, jag frågade honom om han trodde Reinfeldt vunnit på det sättet så blev han så putt att han inte ville vara med i vår emailista längre.

Tanken att vi faktiskt måste vinna valet för att kunna påverka går helt enkelt inte fram. Vi vill snacka sakpolitik. Inget annat.

Se även Waldorfskolor och sånt

(S) det nya moderata partiet

PolitikPosted by Stefan Sigfried Fri, September 28, 2012 00:15:38
På aftonbladet kunde jag läsa ”S gör som M för att framstå som landets enda moderna arbetarparti

Tydligen räcker det inte med att (S) politik ska bli en blekblå kopia av moderaternas politik. (Typ: politiken blir ändå den samma som Elisabet Höglund sa i ett inlägg.) Nu ska vi också kopiera moderaternas falsarium.

Ledarna för (S) har uppenbarligen blivit så förvirrade att de tror att det handlar om ordval. Låt mig då tala om för dom att Reinfeldt & Co använde ord och andra tricks för att dölja vad de ville göra. Reinfeldt & Co har nämligen inte det som folket vill ha.

Det är klassisk socialdemokratisk politik som är det som folk vill ha för per definition var socialdemokratin en idé och en strävan efter att bygga det goda landet för den vanlige medborgaren. Låt mig rekapitulera, genom Olof Palmes ord:

”Den generella välfärden ger oberoende och rörelsefrihet. Den lyfter bort oron för mycket av det oväntade som kan inträffa och slå sönder våra liv och drömmar. Vi kan andas lättare. Vi kan se oss omkring. Viljan vaknar att erövra världen, spänna våra krafter för att påverka och förändra. Vi får lust att upptäcka och förnya. Vi orkar satsa också när oddsen för att vi skall lyckas är små. . . . Trygga och befriade från rädslans och orons förlamning kan vi låta livslusten växa och sprida sig inom oss och från människa till människa.

Detta var att bygga ett samhälle efter en helt ny princip, beskriven så här av Per Albin:

"Skulle det till äventyrs bli tvist om ordningen borde man ha ett tillfyllest rättesnöre i principen: de sämst ställda först, vilket är den demokratiska principen i motsats till den som länge bestämt i svensk politik till fåtalets båtnad (nytta, fördel) och privilegiernas skydd."

Denna nya princip var bra för de 95-99% av folket som inte hade en egen förmögenhet som gav trygghet.

Klassisk socialdemokratisk politik är alltså per definition en strävan efter att ge medelsvenssons bra förutsättningar och möjligheter till en trygg utveckling i samhället. Detta i motsats till hur det var förr då de rika kunde skydda sina privilegier och se till att samhället fungerade till de rikas fördel.

Men detta är förskräckliga principer för Reinfeldt & Co. Därför tvingades de till en massa trix för att dölja vilken politik de faktiskt ville föra. De måste prata som en god sosse men bakom detta finns deras verkliga politik: Att deras kompisar ska kunna tjäna storkovan på utförsäljningar av det vi tillsammans byggt upp under generationer. Och att de vill ha en skattesänkarpolitik som ger sämre allmän service så att de som har pengar ska lockas över till (dyra) privata alternativ så det kan bli snabba och stora vinster för de smarta och rika även där. Men vanligt folk vill inte ha detta eldorado för de smarta för det förstör samhället och det blir dyrare och på sikt drabbar det alla.

Men vi inom vänstern har inget att dölja. Lägg nu till detta att vi idag har något vi inte hade när socialdemokratin skapades. Idag har vi nämligen också ett starkt stöd i vetenskaplig forskning för att det klassiska socialdemokratiska sättet att bygga ett samhälle är bäst för att få effektivt fungerande samhälle.

Det ni, klassisk socialdemokratisk politik står både för hjärtat och är i linje med vad vetenskapen säger om hur samhällen bör byggas. Detta är i sig helt oslagbart.

Så det finns absolut ingen anledning för oss att också börja trixa med orden. Det räcker för oss att börja tala tydligt och klart, att reda ut de förvillningens dimmor som högern lyckats så.

Men det är klart, då måste ju våra partitoppar tro på klassisk socialdemokratisk politik men det gör de uppenbarligen inte.

Vill du veta mer så kolla in mitt anförande, givet i Piteå i ett seminarie om Socialdemokratins framtidsuppdrag.

http://www.youtube.com/watch?v=Iz_U1YYXQ5c&feature=youtu.be


Bortskämda generationer

PolitikPosted by Stefan Sigfried Wed, July 11, 2012 23:38:51

I en artikel Föräldragenerationen, fuck off! av Ida Therén tas vi med på en expose av vad som händer med ungdomsgenerationen. Hon brinner av förtrytelse över hur bra hennes föräldrargeneration har det men hur eländigt ungdomarna fått det.

”Vi hade det bra, det får räcka”

Allt som föräldragenerationen fick gratis vägrar de nu att dela med sig av. De fick vård, tandvård, utbildning, pension och billiga hyresrätter för alla. Och när de insåg att de kunde tjäna pengar på att själva äga de statliga företagen sålde de ut dem till underpriser – till sina generationskamrater. Nu är det bara en tidsfråga innan man måste ha en privat sjukförsäkring för att ha råd att gå till doktorn.

De gjorde oss hemlösa

Föräldragenerationen hade råd att njuta av sin ungdomstid, eftersom de visste att en evighet av fredagsmys och heltids-anställning väntade tillsammans med en central hyresrätt för 2 000 kronor i månaden.

Inlägget är suveränt med sina korta snabba meningar som skjuter in sina poänger och hänsynslöst avslöjar sveket från föräldragenerationen som njuter av ett samhälle som varit och är så gott mot föräldragenerationen men där dessa verkar sakna intresse för att även deras barn ska kunna njuta och leva ett fullödigt liv.

Men medan artikeln avslöjar obarmhärtigt hur en bortskämd föräldrargeneration njutit av ett gott samhälle men glömt att tänka på att det ska gå i arv till deras barn så visar artiklen också lika obarmhärtigt den totala historielösheten som drabbat folket. Den avslöjar oförmågan till en djupare analys som räcker längre än till den twittrande snabbtanken, den snabba poängen uttryckt i en mening eller två. Ytligheten i tid och rum avslöjas med penibel nakenhet.

För ingenstans ställs ju frågan: Varför var det möjligt för denna föräldrargeneration att njuta sitt livs otium? Hur kom det sig att detta idealtillstånd uppstod för denna generation?

För läser man bara lite om arbetarerörelsen så framstår det med obönhörlig tydlighet att bakom detta samhällstillstånd som uppstod ett tag så fanns en lång kamp där en oändlig rad av människor, en del kända men de flesta okända, la ner tid och energi för att få tills stånd dessa förändringar som lade grunden för denna föräldrargenerations trevliga liv. Och att detta alltid skedde i kamp mot en höger som värnade sina intressen, som inte ville dela med sig av den välfärd som skapades. OCH en höger som såg ner på de andra, de som inte hade pengar, och menade att det hårda livet var karaktärsdanande för dom. På exakt samma sätt som Reinfeldt & Co bakom sina slöjor tycker och tänker idag.

Där har ni anledningen till ert elände, högern har lyckats vrida tiden tillbaka. Trots att vi idag är rikare än någonsin så ska det sparas och bli hårdare. Och detta av en enda anledning, snedfördelningen av landets rikedomar ökar stormartat.

Så det handlar inte om att vi kan anklaga en föräldrargeneration som författaren till artikeln tror! Istället måste vi anklaga alla i denna föräldrargeneration och i den generation som kom efter den som slarvat med sina studier av historien och som slarvat med att ge sitt bidrag till att demokratin ska kunna fortsätta fungera och ge oss det goda samhället.

För båda dessa generationer vill ju ha samma goda smörgåsbord att välja och vraka från men utan att de vill betala priset för det. Och det priset heter kamp och det hela börjar med att studera arbetarrörelsens histora.

Både ung och gammal som slarvat om detta får alltså ställa sig i skamvrån tills de ändrar sig och vill ta kampen igen. Den eviga kampen.

Och kära ungdomar som idag är frustrerade, tro inte att det kommer att bli bättre utan kamp. Bollen är redan i rullning och hur den rullar gillas av högern.

Med en höger som blir allt rikare, med en alltmer utsatt arbetssituation för de som arbetar och med kriser så ser framtiden dyster ut för er. Tro inte att krisen i Grekland som kan sprida sig är det enda. Den kommande robotiseringen kommer att ta bort många av de enklare jobben. Alla jobb där arbetsuppgifterna kan logiskt beskrivas kommer att kunna ersättas av robotar som jobbar 24 timmar 7 dagar i veckan istället för 8 timmar 5 dagar i veckan. Och helt utan rökpaus, matpaus eller raster och utan risk för strejker.

Det handlar om enorma mängder jobb inom städ, varulager, transport, enklare sjukvårds uppdrag och mycket mer. Har vi då inte lyckats få kontrollen över utvecklingen så kommer många av våra ungdomar att finna sig själva i trasproletariatet. Lägg till detta högerns utvecklade förmåga att marknadsföra sig så vi blir manipulerade och den utökade kontrollen på tex nätet och vi har ett veritabelt mardröms scenario.

Visst en del av er ungdomar kommer att lyckas skapa något och bli rika men de flesta av er kommer att hamna i trasproletariatet.

Så skäll gärna ut de föräldrar som glömt sitt ansvar, men se också ert eget ansvar. Att det är dags att vakna upp, studera, tänka och ta kampen! Det gäller att återta hjärtat i politiken och förstå att det är både möjligt och nödvändigt!

-Jag ser ingen ljusning alls ärligt talat

PolitikPosted by Stefan Sigfried Tue, June 19, 2012 22:14:28

Idag när jag hämtade min dotter sprudlade hon av liv och upptäckar glädje. Hon är åtta år och håller på att upptäcka världen. Pappa vet du att ”min” kommer av minuter? Ansiktet sken, kroppen utryckte och händerna viftade som om hon var en äkta fransk eller italiensk tjej. ”Min” uuuuuuuuuuuuuuuuter!

Så kan vi läsa om Maria som vid 33 års ålder säger så här:

Maria har sökt massor av jobb, och inte ens städjobb lyckas hon få, säger hon. Hon har tappat tron på alla grekiska politiker.

-Situationen är mycket svår och jag tvivlar på om den kan lösas. Inte ens kommande generationer har någon framtid, säger Maria.

-Jag ser ingen ljusning alls ärligt talat.”

Och jag kan inte låta bli att undra hur det ska bli när min tös blivit 33 år. Ska inte hon heller se någon ljusning alls då? Ska hon också säga ”-Jag ser ingen ljusning alls ärligt talat.”?

När andra världskriget tog slut så hade man lärt sig något av det elände och kaos som följde efter första världskriget. Man hade förstått att man inte kunde straffa ett land med orimliga regler och orimliga krav på kompensationer. Man hade sett hur detta ledde till kaos, inflation, arbetslöshet och misär för människor. Många förlorade allt de hade och levde utan hopp. De såg ingen ljusning.

Men människor kan inte leva utan hopp. Så det kom en som gav dem stort hopp och stoltheten tillbaka. Han gjorde det effektivt på många sätt. Han hette Adolf Hitler.

En stark man skulle fixa det! Och inte bara han. Man fick många diktaturer efter första världskriget.

Framtiden tycktes öppen för diktaturerna. Inte ens efter att de allierade 1945 gått segrande ur kriget glömdes oron bort. Depressionen och fascismen levde kvar i minnet. Den angelägna frågan var inte hur man skulle fira en storartad seger och återvända till den gamla vanliga tillvaron, utan hur man skulle bära sig åt för att skapa garantier som förhindrade att det som skett under åren 1914-1945 någonsin upprepades. Det var Maynard Keynes som mer än någon annan ägnade sig åt att bemöta denna utmaning.” [Illa fara landet, Tony Judt]

Det var därför man efter andra världskriget förstått att man inte kan sparka på den som ligger ner utan att man måste sträcka fram en hjälpande hand. Den hjälpande handen hette Marshall planen som var ekonomiska bidrag till återuppbyggnad.

Detta är något som vi inom socialdemokratin förr förstod. Ur min bok:

Olof Palme sa när han beskrev Gunnar Sträng: ”Sträng har vad han själv betecknar som en realistisk människouppfattning. Människor är skröpliga käril. Man får inte ställa för stora krav på dem.” Eller som Per Albin som menade att ”. . . den hårt behandlade känner sig utstött och den utstötte behärskas av känslor, som icke kunna vara kärlekens.” Därför är den vänliga hjälpande handen grunden i välfärdsstaten, det starka samhället som Tage Erlander pratade om.

Men den hjälpande handen känns idag långt borta när man hör alla dessa krav på länder som råkat ut för en blåsning som Grekland. (Se även Greklands sak är vår!)

En gång fanns en fantastisk dröm för det Svenska samhället. Och drömmen blev till stor delar förverkligad innan högertänket kom in i (S).

"Det är här icke frågan om den enes bröd och den andres död, utom om allas rätt att leva och verka under tryggare förhållanden, befriade från tryckande ekonomiska bekymmer, från oro för morgondagen och ålderdomen, med tillgång till det materiella välstånd och det kulturella gods, som ett arbetande och välorganiserat samhälle med rättvis fördelning bör kunna bjuda sin medlemmar. . . . . . Skulle det till äventyrs bli tvist om ordningen borde man ha ett tillfyllest rättesnöre i principen: de sämst ställda först, vilket är den demokratiska principen i motsats till den som länge bestämt i svensk politik till fåtalets båtnad och privilegiernas skydd." [Per Albin Hansson, 1 maj 1930.]

Idag borde vi försöka förverkliga den drömmen för hela Europa! Men idag är tunna sossar ointresserade och många andra också. I jakten på karriären och den senaste TV serien hamnar många av oss väldigt nära Den fasa som heter mänsklig likgiltighet.

Det som idag förstör i Sverige och runtom i hela världen är rätt och slätt högervridningen; Att Keynes är ute trots att han är mer högaktuell än någonsin. Vi borde omfamna Keynes insikter men vara mycket rädda för den nya extrema liberala politiken för vi ser ju vart den leder!

Att ändra på det är dock inte lätt. Toppen är väl förskansad bakom tjocka murar av ickelyssnande. De har förskansat sig bakom Den demokratiska fasaden.

Och gräsrötterna inom (S) som vill förändring är för få, för oorganiserade och Alltför gosiga sossar. Vi förstår inte stridens fundamenta, alltså hur striden måste föras. Där är vi i bästa fall amatörer, men vanligen helt oförstående och helt utan insikt.

Jag vill inte att något enda av mina barn en gång ska säga ” -Jag ser ingen ljusning alls ärligt talat.

Vill du det? Om inte så se då till att bli mer aktiv!

Next »