Stefans blogg

Stefans blogg

Att sätta nya perspektiv på samhällsdebatten

Högerns politik bygger på dogmer och de blundar för all evidensbaserad forskning som numera finns för hur ett samhälle bör fungera. Nu när vi till exempel vet att det är bäst för ett samhälle med låga inkomstskillnader så låt oss då skapa ett sådant samhälle. Och som den ingenjör jag är så brinner jag ju för att vi ska skapa nyttigheter istället för att mäta allt i pengar.
Bloggen vill utifrån evidensbaserad forskning och respekt för demokratiska värden sätta nya perspektiv på samhällsdebatten men också hjälpa till att avslöja all den systematiska vilseledning som högern idag tyvärr ägnar sig åt.
Samt påverka vänstern att börja ta den ideologiska kampen för ett mer empatiskt och demokratiskt samhälle.
Mina favoriter bland politiker är Winston Churchill, Gunnar Sträng och Olof Palme.

Jag har ett kristet hopp. Inte för att det ser ut på samma självsäkra sätt som i min ungdom. Har man blivit lite äldre och hunnit bli något luttrad av livet så är inte så mycket självklart längre. Men en del saker lever kvar, som det här med att vi ska bry oss om våra medmänniskor och tala sanning, alltså såsom fakta dikterar.

Vill du kunna kommentera hör av dig på email så kontaktar jag dig.

Greklands sak är vår!

PolitikPosted by Stefan Sigfried Wed, May 09, 2012 21:39:29

I dokumentären ”All watched over by Machines of Loving Grace. BBC” berättas om en kris vi hade i asien på 90-talet. En liten grupp banker, hedge funds och liknande satte igång spekulationsbubblor. Programmet berättar om allt ”hokus pokus” som skulle få folk att tro att det här var helt OK.

De fanns de som försökte få presidenten (Bill Clinton) att stoppa några av de värsta lånen men man. . . Goldman Sachs nämns tex. . . såg till att dessa varningar inte nådde fram till presidenten. Så började spekulationsbubblan falla ihop. Bland annat i Korea.

IMF lovade stora lån för att "stabilisera" ekonominerna men priset var att man måste "rätta till" sin ekonomi. Länderna måste bli modeller av den fria marknaden. Deras ekonomier måste dra ner med nerskärningar i budgeten osv – känns medicinen för tex Grekland idag igen kanske?

Sedan blev det värre och krisen spred sig till Indonesien som styrdes av Suharto. Han ville inte göra som IMF ville. Så de vände sig till Robert Rupin (US Secretary of the Treasurey 1995-1999) mfl. De var bestämda på att få Suharto att göra som de ville. I januari 1998 gav Suharto med sig och skrev under avtalet med IMF.

Indonesien fick stora lån för att stabilisera ekonomin. Ett tag verkade det fungera men sedan hände något konstigt. Valutan kollapsade följt av upplopp och plundringarna och ekonomin föll i fritt fall. Och samma sak hände i andra länder som Thailand och Korea som IMF "hjälpt".

Det fanns nämligen en annan agenda. Det handlade inte om att rädda länderna utan de som lånat ut pengar till länderna. Man skulle rädda långivarna. Pengarna från IMF gick till bankerna i de här länderna för att sedan strax gå till långivarna i västlandet. Pengarna användes för att betala tillbaka lånen och så kraschade ländernas ekonomier.

Vilket för oss till dagens situation i Grekland. Vart är det tänkt att de pengar man får genom dessa "räddningslån" egentligen ska gå? Går de till landet och folket? Det är ju så det oftast presenteras med ord som "räddningslån." Eller underförstått till exempel så här:

"Det som återstår är att komma tillrätta med den ekonomiska tillbakagången och hur det ska gå för människorna i de mest utsatta och skuldtyngda länderna, säger SVT:s korrespondent Christian Catomeris."

Vi ska alltså uppfatta det som att lånen är till för att rädda länderna och folket. Men är det så? De mesta tyder snarare på att räddningslånen ska rädda de som lurat på länderna dessa lån. Och vi har samma visa igen. Man ska tvingas ta lån, som sedan tvingar länderna till en extremt nyliberal politik där allt vad Kenyes lärt oss är som bortblåst.

Men om detta talas det väldigt väldigt lite i media. Men ibland slinker det fram att det är långivarna som ska räddas. Tex här:

Långivarna kräver därför bindnande försäkringar från de grekiska ledarna att de kommer att genomföra det de åtar sig. Ett förslag som EU-kommissionen nu utreder är att sätta in lånepengarna på ett spärrat konto så att de endast går till avbetalningar av landets skuldberg.

Och tex här:

Det är inte tal om att rädda eller stödja Grekland utan bara om att rädda banker. För att denna grekiska fars skall fortgå så ställer man diverse krav på den grekiska staten att denna skall skärpa till sin ekonomi och regimen säger att de skall göra något, men det är ett spel för galleriet. Under tiden faller det grekiska samhället samman okontrollerat.

Men bankerna (främst tyska och franska) som är de som i en marknadsekonomi skall stå för risken kommer alltså undan via stödpengarna.

Och här:

Den regering som ska bildas har uppgiften att vidta ytterligare nedskärningar på drygt 14 miljarder euro, för att få 30 miljarder euro i stöd, som en portion av euroländernas stöd till Grekland för att klara av skuldbetalningar.

Det sprids idag mycket myter för att vi medelsvenssons ska tycka att det här som EU eliten vill ska ske är bra. Till exempelvis att grekerna är lata. Men som kan ses här så jobbar grekerna mer än oss. Cirka 2'200 timmar om året jämfört med 1'600 för oss.

Och om det verkliga syftet med "räddningslånen" är att rädda spekulanterna snarare än länderna så skulle det ju försvåra acceptans av dödsgreppet om ekonomier som Grekland. Den nyliberala politiken skulle bli svårare att genomföra helt enkelt. Så då ska ju inte medelsvensson få veta detta!

En kombination av korrupta politiker, giriga investmentbanker och extremt nyliberalt tänkande har skapat en ny blåsning som i sin funktion liknar det flera länder i Asien råkade ut för på 90-talet.

Men har inte väljarna något ansvar då? Jovisst. Tage Erlander sa att demokrati är en krävande styrelseform och här har väljarna i Grekland inte hittills orkat med att se igenom dimmorna. Men är vi då bättre i Sverige? Nej även vi har ju två gånger, 2006 och 2010, gått på blåsningar och risken är stor att det blir en ny blåsning 2014.

Så den som är utan synd får kaste första stenen!

Det är goda tider för lurendrejare både på internet och internationellt. Vi luras alla, vare sig vi är privata personer eller det handlar om länder som genom diverse hokus pokus resonemang ska luras in i spekulationsbubblor.

Så tycker du att det är fel att smarta ska kunna lura andra vare sig det handlar om enskilda eller länder så är Greklands sak vår!

Och, självklart, har du empati och solidaritet i ditt hjärta är också Greklands sak vår!