Stefans blogg

Stefans blogg

Att sätta nya perspektiv på samhällsdebatten

Högerns politik bygger på dogmer och de blundar för all evidensbaserad forskning som numera finns för hur ett samhälle bör fungera. Nu när vi till exempel vet att det är bäst för ett samhälle med låga inkomstskillnader så låt oss då skapa ett sådant samhälle. Och som den ingenjör jag är så brinner jag ju för att vi ska skapa nyttigheter istället för att mäta allt i pengar.
Bloggen vill utifrån evidensbaserad forskning och respekt för demokratiska värden sätta nya perspektiv på samhällsdebatten men också hjälpa till att avslöja all den systematiska vilseledning som högern idag tyvärr ägnar sig åt.
Samt påverka vänstern att börja ta den ideologiska kampen för ett mer empatiskt och demokratiskt samhälle.
Mina favoriter bland politiker är Winston Churchill, Gunnar Sträng och Olof Palme.

Jag har ett kristet hopp. Inte för att det ser ut på samma självsäkra sätt som i min ungdom. Har man blivit lite äldre och hunnit bli något luttrad av livet så är inte så mycket självklart längre. Men en del saker lever kvar, som det här med att vi ska bry oss om våra medmänniskor och tala sanning, alltså såsom fakta dikterar.

Vill du kunna kommentera hör av dig på email så kontaktar jag dig.

Att vilja vinna val

PolitikPosted by Stefan Sigfried Thu, May 17, 2012 20:59:50

Att Obama nu gått ut öppet och stöder homosexuella äktenskap har lett till jubel från flera människorättsorganisationer och från ledande demokrater. Men det har också lett till stort jubel från många republikaner.

Den inflytelserika konservativa ledaren Tony Perkins kallade Obamas uttalande för rena rama gåvan till republikanerna.

– Det här kommer att ge oss ökat stöd, sa Perkins.”

En annan av många jublande kommentarer:

Added Ralph Reed of the Faith and Freedom Coalition: "This is an unanticipated gift to the Romney campaign. It is certain to fuel a record turnout of voters of faith to the polls this November."

En oväntad gåva kallar man det och jublar. Vänstern jublar för att man känner att något viktigt har sagts. Högern jublar för att man ser ökade chanser att vinna valet.

Så vad är viktigast? Att säga något som känns viktigt, eller att öka chanserna att vinna? Här ser vi en av de väsentliga skillnaderna mellan de två moraliska värdesystem som professor George Lakoff har forskat kring och som i allt väsentligt finns inom högern respektive vänstern.

Denna skillnad beror i sin tur på andra grundläggande skillnader. Inom vänstern känns det viktigt att vi som grupp tillsammans resonerar oss fram till hur vi ska ha sakpolitiken. Alla åsikter anses berika diskussionen. Därför kan högern även om det är en vänsterregering räkna med som en självklarhet att deras åsikter kommer att få påverka den kompromisslösning vi kommer fram till.

Inom högerns värderingssystem finns mindre tolerans för avvikande åsikter, ja så liten tolerans att man ofta anser att man redan vet vad som ska gälla. Det blir då inte fråga om någon diskussion för att komma fram till en kompromiss utan om att informera, ja undervisa oss som inte förstått hur det är. Det blir en maktfullkomlighet precis som landstingsrådet Dag Larsson beskriver det i ett medlemsbrev från Stockholms arbetarekommun nr 5 23/4-2012 där han beskriver hur högern helt enkelt inte lyssnar på våra argument.

Eftersom högern redan vet så behöver de inte lyssna och eftersom de redan vet hur det ska vara så känns det så enormt viktigt att de kan vinna att allt som ökar deras chanser att vinna leder till jubel. För högern är detta att vinna – och därmed få konkreta möjligheter att påverka – så viktigt att det till och med kan bli helt OK att skarva och vilseleda – som jag ju visar i min bok. Men för oss är känslan viktigare än taktik och strategi, så vi jublar när Obama går ut och säger något sådant här.

Detta att det för oss i praktiken är viktigast att uttrycka våra känslor än ha en klockren taktik och strategi för att vinna märktes också tydligt när SD i valet 2010 riskerade få inflytande. En djupt upprörd Mona Sahlin deklarerade då ”att det måste bildas en blocköverskridande regering om SD kommer in i riksdagen.

Carin Jämtin var inne på samma linje ”- Då vill jag att vi bildar en blocköverskridande majoritet. Vi har pratat om det, Sten Nordin – Moderaterna – och jag, vi vill båda detta om det skulle hända.

I ett officiellt manifest för (S) valseger sades det att ”Vi ska visa för väljarna att valet 2010 är ett val mellan två helt olika samhällsmodeller.” Men genom att gå ut och vilja samarbeta med ärkefienden visar man ju knappast detta. Men känslan tar över.

Problemet är att dessa känslouttryck vid fel tidpunkt motverkar sitt syfte. Vill Obama konkret kunna hjälpa homosexuella så kan han det ju bättre om han ser till att maximera chansen att bli omvald. Annars riskerar ju en republikan med ärkekonservativa åsikter att sitta på den viktiga president posten. Obama borde alltså väntat tills han blivit omvald.

Och när sossar som uttalar sig om att samarbeta med högern så suddar de ut skillnaden mellan blocken och spelar direkt i högerns händer. Varför väntade de inte med sådana samarbetsinviter till efter valet? Det hade varit taktiskt och strategiskt rätt.

Vänstern har ett varmt bultande hjärta för sin politik. Och det är ett grundläggande villkor för seger men i de här fallen verkar det sätta krokben för vänstern. Man måste nämligen också förstå sig på att föra rätt taktik och strategi och där är viljan att just vinna helt avgörande. Vi måste handla för att vinna men också då medvetet välja ut sådana handlingar som för oss närmare seger och välja bort andra handlingar.

Men i uttalandena ovan av Obama och några sossar tycker jag mig se en skillnad mellan oss och högern. Det är som om vi inte riktigt förstår att vi måste ha makten för att kunna genomföra vår politik. Den polletten liksom trillar inte ner. Kan det vara för att vi tror att vi nog ändå ska kunna påverka även om högern är vid makten? Men som jag skissade på ovan så har en höger vid makten ingen större vilja till att lyssna och kompromissa. Högern vet vad som är rätt och därför känner de inte att de behöver lyssna. Pratar de så är det till oss inte med oss. Har de makten pratar de för att informera, inte för att diskutera.

Bara därför borde vi verkligen vilja vinna!

I ett tidigare inlägg pekade jag på en brist hos (S) i det att vi har en tendens att tro att vi kan sitta på rumpan och agera åskådare medan väljaren av sig självt ska inse att vi har det bästa politiska alternativet. Därför agerar vi inte och missar många möjligheter. Högern däremot handlar och vinner därför trots deras usla politik. (Se ”Stormvarning Löfven!”)

Här verkar vi hitta ytterligare ett handikapp hos oss. Hos vänstern får hjärtat råda över hjärnan så att taktikiska och strategiska aspekter ofta kortsluts. Den som inte tror detta minskar våra chanser att vinna är, minst sagt, naiv.