Stefans blogg

Stefans blogg

Att sätta nya perspektiv på samhällsdebatten

Högerns politik bygger på dogmer och de blundar för all evidensbaserad forskning som numera finns för hur ett samhälle bör fungera. Nu när vi till exempel vet att det är bäst för ett samhälle med låga inkomstskillnader så låt oss då skapa ett sådant samhälle. Och som den ingenjör jag är så brinner jag ju för att vi ska skapa nyttigheter istället för att mäta allt i pengar.
Bloggen vill utifrån evidensbaserad forskning och respekt för demokratiska värden sätta nya perspektiv på samhällsdebatten men också hjälpa till att avslöja all den systematiska vilseledning som högern idag tyvärr ägnar sig åt.
Samt påverka vänstern att börja ta den ideologiska kampen för ett mer empatiskt och demokratiskt samhälle.
Mina favoriter bland politiker är Winston Churchill, Gunnar Sträng och Olof Palme.

Jag har ett kristet hopp. Inte för att det ser ut på samma självsäkra sätt som i min ungdom. Har man blivit lite äldre och hunnit bli något luttrad av livet så är inte så mycket självklart längre. Men en del saker lever kvar, som det här med att vi ska bry oss om våra medmänniskor och tala sanning, alltså såsom fakta dikterar.

Vill du kunna kommentera hör av dig på email så kontaktar jag dig.

-Jag ser ingen ljusning alls ärligt talat

PolitikPosted by Stefan Sigfried Tue, June 19, 2012 22:14:28

Idag när jag hämtade min dotter sprudlade hon av liv och upptäckar glädje. Hon är åtta år och håller på att upptäcka världen. Pappa vet du att ”min” kommer av minuter? Ansiktet sken, kroppen utryckte och händerna viftade som om hon var en äkta fransk eller italiensk tjej. ”Min” uuuuuuuuuuuuuuuuter!

Så kan vi läsa om Maria som vid 33 års ålder säger så här:

Maria har sökt massor av jobb, och inte ens städjobb lyckas hon få, säger hon. Hon har tappat tron på alla grekiska politiker.

-Situationen är mycket svår och jag tvivlar på om den kan lösas. Inte ens kommande generationer har någon framtid, säger Maria.

-Jag ser ingen ljusning alls ärligt talat.”

Och jag kan inte låta bli att undra hur det ska bli när min tös blivit 33 år. Ska inte hon heller se någon ljusning alls då? Ska hon också säga ”-Jag ser ingen ljusning alls ärligt talat.”?

När andra världskriget tog slut så hade man lärt sig något av det elände och kaos som följde efter första världskriget. Man hade förstått att man inte kunde straffa ett land med orimliga regler och orimliga krav på kompensationer. Man hade sett hur detta ledde till kaos, inflation, arbetslöshet och misär för människor. Många förlorade allt de hade och levde utan hopp. De såg ingen ljusning.

Men människor kan inte leva utan hopp. Så det kom en som gav dem stort hopp och stoltheten tillbaka. Han gjorde det effektivt på många sätt. Han hette Adolf Hitler.

En stark man skulle fixa det! Och inte bara han. Man fick många diktaturer efter första världskriget.

Framtiden tycktes öppen för diktaturerna. Inte ens efter att de allierade 1945 gått segrande ur kriget glömdes oron bort. Depressionen och fascismen levde kvar i minnet. Den angelägna frågan var inte hur man skulle fira en storartad seger och återvända till den gamla vanliga tillvaron, utan hur man skulle bära sig åt för att skapa garantier som förhindrade att det som skett under åren 1914-1945 någonsin upprepades. Det var Maynard Keynes som mer än någon annan ägnade sig åt att bemöta denna utmaning.” [Illa fara landet, Tony Judt]

Det var därför man efter andra världskriget förstått att man inte kan sparka på den som ligger ner utan att man måste sträcka fram en hjälpande hand. Den hjälpande handen hette Marshall planen som var ekonomiska bidrag till återuppbyggnad.

Detta är något som vi inom socialdemokratin förr förstod. Ur min bok:

Olof Palme sa när han beskrev Gunnar Sträng: ”Sträng har vad han själv betecknar som en realistisk människouppfattning. Människor är skröpliga käril. Man får inte ställa för stora krav på dem.” Eller som Per Albin som menade att ”. . . den hårt behandlade känner sig utstött och den utstötte behärskas av känslor, som icke kunna vara kärlekens.” Därför är den vänliga hjälpande handen grunden i välfärdsstaten, det starka samhället som Tage Erlander pratade om.

Men den hjälpande handen känns idag långt borta när man hör alla dessa krav på länder som råkat ut för en blåsning som Grekland. (Se även Greklands sak är vår!)

En gång fanns en fantastisk dröm för det Svenska samhället. Och drömmen blev till stor delar förverkligad innan högertänket kom in i (S).

"Det är här icke frågan om den enes bröd och den andres död, utom om allas rätt att leva och verka under tryggare förhållanden, befriade från tryckande ekonomiska bekymmer, från oro för morgondagen och ålderdomen, med tillgång till det materiella välstånd och det kulturella gods, som ett arbetande och välorganiserat samhälle med rättvis fördelning bör kunna bjuda sin medlemmar. . . . . . Skulle det till äventyrs bli tvist om ordningen borde man ha ett tillfyllest rättesnöre i principen: de sämst ställda först, vilket är den demokratiska principen i motsats till den som länge bestämt i svensk politik till fåtalets båtnad och privilegiernas skydd." [Per Albin Hansson, 1 maj 1930.]

Idag borde vi försöka förverkliga den drömmen för hela Europa! Men idag är tunna sossar ointresserade och många andra också. I jakten på karriären och den senaste TV serien hamnar många av oss väldigt nära Den fasa som heter mänsklig likgiltighet.

Det som idag förstör i Sverige och runtom i hela världen är rätt och slätt högervridningen; Att Keynes är ute trots att han är mer högaktuell än någonsin. Vi borde omfamna Keynes insikter men vara mycket rädda för den nya extrema liberala politiken för vi ser ju vart den leder!

Att ändra på det är dock inte lätt. Toppen är väl förskansad bakom tjocka murar av ickelyssnande. De har förskansat sig bakom Den demokratiska fasaden.

Och gräsrötterna inom (S) som vill förändring är för få, för oorganiserade och Alltför gosiga sossar. Vi förstår inte stridens fundamenta, alltså hur striden måste föras. Där är vi i bästa fall amatörer, men vanligen helt oförstående och helt utan insikt.

Jag vill inte att något enda av mina barn en gång ska säga ” -Jag ser ingen ljusning alls ärligt talat.

Vill du det? Om inte så se då till att bli mer aktiv!