Stefans blogg

Stefans blogg

Att sätta nya perspektiv på samhällsdebatten

Högerns politik bygger på dogmer och de blundar för all evidensbaserad forskning som numera finns för hur ett samhälle bör fungera. Nu när vi till exempel vet att det är bäst för ett samhälle med låga inkomstskillnader så låt oss då skapa ett sådant samhälle. Och som den ingenjör jag är så brinner jag ju för att vi ska skapa nyttigheter istället för att mäta allt i pengar.
Bloggen vill utifrån evidensbaserad forskning och respekt för demokratiska värden sätta nya perspektiv på samhällsdebatten men också hjälpa till att avslöja all den systematiska vilseledning som högern idag tyvärr ägnar sig åt.
Samt påverka vänstern att börja ta den ideologiska kampen för ett mer empatiskt och demokratiskt samhälle.
Mina favoriter bland politiker är Winston Churchill, Gunnar Sträng och Olof Palme.

Jag har ett kristet hopp. Inte för att det ser ut på samma självsäkra sätt som i min ungdom. Har man blivit lite äldre och hunnit bli något luttrad av livet så är inte så mycket självklart längre. Men en del saker lever kvar, som det här med att vi ska bry oss om våra medmänniskor och tala sanning, alltså såsom fakta dikterar.

Vill du kunna kommentera hör av dig på email så kontaktar jag dig.

Den stora kommande revolutionen - som ingen pratar om

PolitikPosted by Stefan Sigfried Mon, October 08, 2012 20:35:43

Det slog mig igen när jag stötte på ett inslag hur lite vi är medvetna om de stora trenderna som kommer att gripa in våra liv de närmaste decennierna. En framtidsguru som pratar om hur datorer kan komma att köra våra bilar säkrare än vi gör.

Vad få förstår är att vi är bara i början på datorrevolutionen. Nästa steg bli att den ger oss robotrevolutionen. De flesta av oss är väl medvetna om att robotar tar över i fabrikerna.

Men detta är ingenting jämfört med när robotarna börjar lämna fabrikerna.Då har du en robot som kan jobba 24 timmar sju dagar i veckan 365 dagar om året utan fika eller rökpaus eller kisspaus. Och de kräver inga löner och är inte med i facket. De kommer att ersätta alla enklare jobb som kan beskrivas klart och logiskt. Vi har redan hört om hur man i Japan försöker få fram robotar för sjukvård men detta är bara kuriosa. Den stora förändringen blir när människan äntligen kan befrias från allt enkelt manuellt arbete, städjobb, lagerjobb, att vända hamburgare, transportjobb eller vad det nu är.

Men vad ska folk jobba med då frågar säkert många. Men varför ska människan jobba mer än nödvändigt? Är det inte viktigare att hon får tid att vara människa? Vad är det för fint med att människan ska slitas ut i hårda manuella jobb? Ja, det är ju fint om människan ska härdas så hon – de som överlever – kan lära sig stå på egna ben. Men varför tänka som Reinfeldt & Co.

Varför inte istället satsa på ett humant samhälle där vi hinner med varandra? Alltså det som var socialismens dröm om människans frigörelse till att få vara människa. och att hinna med att upptäcka sig själv, bygga relationer till andra människor och skapa nyttigheter i en lugn takt som inte sliter ut henne.

Robotiseringen skulle alltså kunna vara goda nyheter för oss. Kan vi ha robotar som bygger våra produkter så kan de ju lika gärna stå här i Sverige och vi skulle se rubriker om att att lågavlönade sliter ihjäl sig i andra länder som här.

Men av vad vi kan se idag kommer det att gå åt det andra hållet. De smarta inom högern har redan visat att de kan styra oss och köpa över de socialister som kanske kunde blivit våra kämpar. Högern har redan vunnit två val i Sverige trots en katastrofal politik som drabbat många hårt. Och i USA har Obama visat sig vara inkompetent att bemöta den giriga tokhögern.

Obama är osynlig. Och han uppför sig på pricken som vänstern i Sverige:

Han har undvikit skarpa frågor från medierna och har omgett sig med rådgivare som är ja-sägare och ryggdunkare. . . .

Obama är en president som sitter instängd i en bubbla, det vill säga skyddas från att konfronteras med verkligheten.

Och trots att högens sätt att bygga ett samhälle bevisligen inte är vetenskapligt - . Se tex boken Jämlikhetsanden eller varför inte min bok – så går de framåt. Och trots att de misslyckats med sina nyliberala experiment, vare sig tåg, apotek eller annat fungera bättre eller billigare så känns deras seger trolig. Helt enkelt för att de vill vinna och vi vill mest prata.

Så det lutar till att det kommer att gå en annan väg eftersom sossarna kastat in handsken och vanliga dödliga sossar är oförmögna att förstå att vi måste ta kampen, att allt prat om sakpolitik måste ses genom denna enda sak, vi måste vinna.

Så vi kommer att få se ett nytt klassamhälle växa fram. På toppen högt över alla andra dödliga kommer de enormt rika som genom sin rikedom – att de äger produktionsfaciliteterna som industrier och robotar - att vara våra härskare och bortom all lag, de kommer att vara lagen tack vare sin kunskap om hur de ska styra (läs manipulera oss). Kvar blir de alltså vid makten genom sin helt överlägsna förmåga att styra oss. Tage Erlanders ord kommer att klinga klart och sant ”där penningstarka grupper kan dirigera väljarna med hjälp av de moderna masskommunikationsmedlens oerhörda möjligheter” men ändå ses som naiva ord för de omfattade aldrig den kraft och totalitet med vilket detta kommer att ske.

Detta kommer att ske med en enorm effektivitet för det har blivit mycket mer genomtänkt tack vare enorma satsningar på att förstå hur vi naiva människor fungerar, hur lätt det är att manipulera oss,

För att vi inte vill förstå att vi blir manipulerade. Vi vill inte ens diskutera det.

Och vi är oförmögna att förändra oss. En sosse snackar sakpolitik, inget annat.

Och tack vare all ny teknik som gett alla nya möjligheter för att övervaka oss effektivt och alla lagar som stiftats just för att bereda vägen för detta.

Under dessa superrika men på en hyfsad nivå kommer de finnas som tjänar de superrika. Antingen i ren Herrskaps & tjänstefolks anda som deras tjänare och betjänter eller genom sin kunskap om hur man sköter övervakningen av resten av folket och får industrierna att fungera. Och så har vi en annan elit, de som genom sin kreativa förmåga att åstadkomma musik, uppfinningar och så vidare tolereras och tillåts leva på en nivå högt över det stora skrämda proletariatet men naturligtvis långt under eliten som äger oss.

Och underst har vi proletariatet där de flesta av oss kommer att finnas, helt utan makt.

Se även kapitlet ”Det super-rationaliserade samhälleti min bok.