Stefans blogg

Stefans blogg

Att sätta nya perspektiv på samhällsdebatten

Högerns politik bygger på dogmer och de blundar för all evidensbaserad forskning som numera finns för hur ett samhälle bör fungera. Nu när vi till exempel vet att det är bäst för ett samhälle med låga inkomstskillnader så låt oss då skapa ett sådant samhälle. Och som den ingenjör jag är så brinner jag ju för att vi ska skapa nyttigheter istället för att mäta allt i pengar.
Bloggen vill utifrån evidensbaserad forskning och respekt för demokratiska värden sätta nya perspektiv på samhällsdebatten men också hjälpa till att avslöja all den systematiska vilseledning som högern idag tyvärr ägnar sig åt.
Samt påverka vänstern att börja ta den ideologiska kampen för ett mer empatiskt och demokratiskt samhälle.
Mina favoriter bland politiker är Winston Churchill, Gunnar Sträng och Olof Palme.

Jag har ett kristet hopp. Inte för att det ser ut på samma självsäkra sätt som i min ungdom. Har man blivit lite äldre och hunnit bli något luttrad av livet så är inte så mycket självklart längre. Men en del saker lever kvar, som det här med att vi ska bry oss om våra medmänniskor och tala sanning, alltså såsom fakta dikterar.

Vill du kunna kommentera hör av dig på email så kontaktar jag dig.

Om Sverigedemokraterna

PolitikPosted by Stefan Sigfried Sat, May 17, 2014 02:27:57

"Att försöka tysta en man är att hylla honom, för det är ett erkännande att hans argument är både omöjliga att bemöta och omöjliga att ignorera." John "Birdman" Bryant

Det är väl få som kunnat undgå rabaldret då Jimmie Åkesson försökt hålla valtal på olika ställen i Sverige och för deras affischer i T-banan samt deras utskick av valmaterial med texten ”Samhällsinformation” på framsidan. Det kan finnas mer, jag följer inte allt.

Jag brukar säga att det finns tre nivåer av reklam, positiv reklam (bäst!), negativ reklam och tystnad. Det är tystnad som är sämst så på sätt och viss får vi väl gratulera SD till en effektiv valkampanj.

Sättet som vänstern tar "debatten" med SD är mycket bekymmersam. Det tafatta sätt som vänstern försvarar det på är rent ut sagt deprimerande som i artikeln Sluta moralisera över rasismprotesterna av Irene Wennemo. Har man helt glömt bort vad demokrati är? Vad som ger demokrati mening och värde? Winston Churchills ord känns långt borta:

"Alla är för yttrandefrihet. Knappt en dag passerar utan att den prisas till skyarna, men en del personers uppfattning om den är att de är fria att säga vad de vill, men om någon annan säger någonting tillbaka, är det en skandal."

Inom vänstern verkar man nöjd med att "debatt" blivit ungefär som färgvalet på T-Forden. När T-Forden kom så kunde man få den i vilken färg som helst, bara man valde svart.

Det sätt som vänstern behandlar Sverigedemokraterna på för tankarna till hur nazisterna raserade demokratin i Tyskland. Genom skrik, hot, bråk stoppar man en politisk diskussion. Vad demokratin istället behöver är ju en vass debatt! Det här är ett tecken på hur den moderna vänstern blivit totalt oförmögen att föra en ideologisk debatt. Både intresse och förmåga att föra en ideologisk debatt saknas helt.

Jag tycker vänstern skulle först begrunda vad Noam Chomsky sa "Om vi inte tror på yttrandefrihet för människor vi föraktar, tror vi inte på det alls."

Sedan borde vänstern undra över varför det inte finns någon där som kan föra en ideologisk debatt. Ja, man förstår nästan att man där inte ens fattat att man tappat denna förmåga. Om du undrar vad jag menar föreslår jag att du lyssnar på Olof Palmes tal i början av filmen Godheten. Ett sådant tal! En film som är väl värd att ses (Finns på youtube). Visst vi kan inte kräva att vänstern idag ska nå sådana höjder som Olof Palme, men man kunde väl i alla fall försöka?

Men om vi nu skulle försöka föra lite ideologisk debatt kontra Sverigedemokraterna. Hur skulle det kunna låta? Låt oss titta på några av de påståenden som SD gör, inte naturligtvis för att jag kan närma mig de höjder Olof Palme så lätt nådde till, men jag kan i alla fall göra mer än att skrika, bua och hota. Låt oss alltså försöka återgå till sann demokratisk debatt: "Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det." lär Voltaire ha sagt. [Enlig flera källor var det dock Evelyn Beatrice Hall som sa det.]

I det här blogginlägget tänkte jag ta upp SD:s jobbpolitik som den beskrivs på deras hemsida. Där står det:

Vi saknar de ideologiska låsningar som finns hos socialistiska och borgerliga partier.” Ja, det är ju lätt att säga. Men det vi borde lärt av Reinfeldts taktik, att säga något och sedan vara något annat, är ju att försöka hitta det konkreta innehållet, backar det upp det man säger? SD säger också att ”Sverige behöver fler riktiga jobb.” och "Lönsamt att arbeta och riktiga jobb istället för vuxendagis."

Lönsamt? Är det höga löner (typisk vänsteråsikt) eller sänkta skatter (typisk högeråsikt) Läser man vidare ser man att det är högeridéen som gäller: "Ett femte jobbskatteavdrag, Socialavgiftsavdrag, Lärlingsjobb som ny anställningsform med helt avskaffad arbetsgivaravgift"

Och nu är det faktiskt så att alla partier naturligtvis vill skapa riktiga jobb. Det som skiljer är hur detta ska gå till och vad som menas med riktiga jobb. För hur skulle något parti inte vilja skapa riktiga jobb?

Alliansen var här väldigt självsäkra när de kom till makten och trodde de skulle kunna skapa riktiga jobb genom marknaden, sänkta skatter och genom att sätta piskan på människor. Vi vet nu hur det gick.

Sverigedemokraterna säger ”I vårt Sverige är det lätt och billigt att anställa.” Det är en slogan som kan vinna en del röster hos utslitna småföretagare som dignar under onödigt stora regelverk. Men de flesta väljare är inte småföretagare utan vill ha bra löner och trygga utvecklande jobb. Undersökningar visar faktiskt att låga skatter inte har högst prioritet ens hos företagare!

Och vad är det för slags jobb? Talar vi om ”sysselsättning” med låg löner? Typ fas3? Eller inser vi att värdet för samhället i ett jobb är direkt relaterat till i vad mån jobbet skapar något nyttigt? Ett arbete måste skapa något - produkter och tjänster som är attraktiva - och desto högre värde dessa har desto bättre är det. Och detta är dynamiskt, de produkter och tjänster som dög igår duger inte säkert imorgon. Detta är en komplex process som kräver stöd av ett välutvecklat samhälle. Det klassisk socialdemokrati tidigt insåg var att det är mycket svårt att skapa riktiga jobb och att staten därför ofta måste gå in för att lägga en grund så att jobben kan komma. Eller med chefekonom (världsekonomiskt forum, WEF) Augusto Lopez-Claros ord:

Om höga skatter skapar resurser som sedan används till att leverera utbildning i världsklass, effektiva sociala trygghetssystem och en högt motiverad och kunnig arbetskraft, då blir konkurrenskraften stärkt, inte underminerad.

Nästa problem med billiga jobb är den insikt som är fast förankrad inom vänstern om att det finns en god och en dålig cirkel vi kan hamna i. Alltså, krav på höga löner gör att lågbetalda jobb försvinner och ersätts av högbetalda jobb. Men är jobben dåligt betalda så blir det som en vän sa till mig, ”När människan blir den billigaste roboten så upphör viljan att rationalisera.” Det finns en annan risk också med dåliga anställningsvillkor. Visserligen gör de det lättare att anställa men det leder till osäkra arbeten där arbetare inte vågar ställa krav. Och vågar arbetare inte säga ifrån när det finns fel så kommer företaget att fungera sämre på sikt. Det blir som en god eller en dålig cirkel. Högre löner tvingar fram nya jobb med mer av High-Tech som kan ge ännu högre löner och så vidare. Lägre löner leder till en stagnation som sedan gör det ännu svårare att ge bra löner som i sin tur ger krav på ännu sämre villkor i arbetslivet för att folk ska kunna få ”arbete.”

Och ser vi på värdet för den enskilde i ett jobb så är det ju direkt relaterat till hur det utvecklar den anställde, ger trygghet och möjlighet till meningsfull sysselsättning - förutom en bra lön så man kan leva med bra standard. Även detta är ju klassiska vänster insikter, och avsaknaden av dessa insikter ger per default klassiska högervärderingar. Inom högern ser man inte dessa behov hos de enskilda. Där får jobb gärna vara en slags uppfostrande sysselsättning där man ska slita i sitt anletes svett till en låg lön. Och det finns inget krav som hos typiska socialdemokratiska arbetssatsningar att det ska skapas nyttiga saker. Det var ju därför alliansen skapade fas 3 jobben. Meningslösa lågabetalda jobb är OK för högern för de ser en poäng i att människor tvingas jobba - även om människor inte orkar arbeta.

SD stödde visserligen de rödgrönas initiativ för att stoppa anvisningar till fas 3. Men det räcker inte med det för kärnvärdena ovan, dessa djupa insikter, har så mycket större tyngd. SD ligger på skalan om jobbets innehåll långt högerut, vad de än tycker att de gör. Det är mycket möjligt att SD är ärliga i sin tro på vad de säger, men det ändrar inte på fakta.

Alltså om vi anser att ett jobb är ett riktigt jobb när:

1) det skapar goda värden och
2) driver fram rationaliseringar pga höga löner som också
3) ger möjligheter till höga skatter som sedan
4) kan användas för att skapa nödvändiga samhällsstrukturer, samt
5) arbetaren känner trygghet & mening i arbetet och har möjlighet till utveckling & inflytande

då ligger man till vänster på skalan. Men om man anser att jobb ska vara billiga så lär man ligga långt högerut oavsett om man vill medge det eller inte.

Visst man skulle kunna tänka sig att SD nyanserade sig och anslöt sig till klassiska socialdemokratiska tankar för stora företag men menade att för småföretag som den lokala restaurangen, frisören och så vidare så behövs andra regler som gör det lättare för just dessa kategorier. Klassisk socialdemokrati har varit suveräna på att samarbeta med stora företag - där de flesta jobben funnits - men dåliga på att möta småföretagens behov. Men jag hittar inga spår på att SD är på väg att nyansera sig.

Och för den delen, inga spår på att vänstern börjat vakna upp och börjat förstå att det krävs en ideologisk debatt snarare än känslomässiga aktioner där man skriker, buar och hotar SD. Sådant kan säkert ge en härlig känslomässig kick som stärker den egna gruppkänslan, men det övertygar ingen annan om det rätta i det man gör.

Så den stora förloraren i detta är inte SD. De kan snarare få sympatier. Och en vänster som aldrig tog en riktig ideologisk debatt med Reinfeldt visar återigen sin totala oförmåga till en intelligent ideologisk debatt och förlorar därför i trovärdighet.

Men vänstern är inte den stora förloraren. Den stora förloraren är demokratin.